Under månen...

Konstiga dagar går så långsamt. dagar då man inte vet hur man mår.
till och med nätterna är långa nu. det är alltid mörkt ute och det är
vad jag hatar med vintern. men vem vet, knappast jag, morgondagen
kanske går fort och blir lite ljusare.


Over And Out

01:08

Operan var helt okej. första Akten var väl lite
seg men andra var riktigt bra så jag tycker att den var
helt okej...

föresten, Närhet är något jag behöver just nu. Men man
kan inte alltid få det man vill ha !
Jag har svårt att förstå vissa saker men det är väl antagligen
bara jag som är korkad som tror att allt är bra för en gångs skull!

Over And Out

smink musik och jobb

Nu ska jag göra mig i ordning..
sen bär det av till jobbet i tre timmar sen blir det
göteborgs operan Guys and dolls musikalen med mina
kära kollegor ..

Ha en trevlig freda kväll :)

Over And Out

det är så jag känner mig...

Dött.. Allt känns dött just nu, känns tomt inuti.
jag letar efter minsta lilla gnista av glädje för att
desperat kunna hänga fast mig i och när gnistan
slocknar letar jag efter en ny.

Har slutat att se framåt och tar dag efter dag
kanske inte det bästa men det funkar så just nu.
Jag har den där känslan man får när man blivit bortglömd
och lämnad trotts att jag inte är det, inte utav någon.

jag vaknar mitt i natten och är övertygad om att jag ligger
i sängen själv, ensam tills jag vaknar till liv och märker att Jonas
ligger bredvid mig. Jag Älskar honom, Så mycket att det ibland
gör riktigt ont, dock inte mig själv längre, inte alls !

Over And Out !

Från en säng ute på landet !

Nu när man är sjuk och Jonas inte är hemma får man ganska
mycket tid att fundera över saker och ting sånt som är helt
obetydligt och sånt som betyder lite för mycket..

Jag har funderat på en sak det senaste ganska mycket:
Är det här våra liv börjar och är det så här det kommer att sluta?
I en liten stuga ute på landet med ett jobb som egentligen inte
är det roligaste men man tycker det för att man jämför med det
två senaste. Ingen hit direkt. kommer jag att bli den där som
började och slutade på samma jobb för att jag känner mig trygg i det?
Det är ganska intressant nät man tänker på det.

Undrar hur många av världens befolkning som verkligen jobbar med
det dom verkligen vill och undrar hur många som har gått på samma
ställe i ca 15år utan att egentligen vilja göra det.

Jag vet att jag går emot alla regler när jag skriver såhär.
Det är nu ni tänker "Hon ska vara nöjd med allt för hon har ett jobb
och en underbar pojkvän som hon faktiskt delar lägenhet med."

Jag kan väll hålla med om att jag har världens bästa pojkvän och han
stärker mig som person lite mer för varje dag som går.

Men nu till själva poängen: Är det i dagens läge förbjudet att hoppas
på det bästa när det gäller vad man vill syssla med? är det förbjudet
att drömma sig bort.. JA DET ÄR DET TA ME FAN! för om man gör
det så är man inget annat än en bortskämd liten skit unge som aldrig
kan vara nöjd med det man har.

Jag tycker jätte bra om mitt jobb men det är ju faktiskt inte det jag vill
hålla på med i resten av mitt liv... vilket gör att jag hoppas på nått bättre.

Utan att känna skuld till dom som inte har något jobb alls !

Dagar Som Denna !

Jag Hatar Dagar som denna.
Då ett ord kan sabotera hela universum.

Du är mitt universum.

Och under bråkdelen av en sekund
Försvinner allt runt omkring och det blir kallt
Så kallt att ögonen tåras och kroppen skakar.

Vad hände ?
Var det nån mer än jag som såg bomben sprängas
Utan någon egentlig anledning?

Var det du som släppte den ?
Eller kanske jag?

Jag Hatar dagar som denna då ord kan förstöra allt.
ja hela min värld om än bara för en kort stund.

Jag vill inte ta åt mig så lätt, och jag vill inte börja gråta.
men när det handlar om dig, oss. har jag ingen kontroll
över mina känslor. Dom bryter ut i gråt likaväl som i skratt
när som helst, på kvällen på morgonen och speciellt dagar som denna!

Over And Fucking Out