På senaste känns det som att jag har dragit en
riktigt nit lott och sammtidigt kammat hem
miljon vinsten .
Det lustiga är att när jag sitter här och tänker efter
så har jag igentligen inte förlorat så mycket men nått
betydelse fullt, en relation till en väldigt kär vän.
Och oavsett vad denna personen säger om det så
vet jag att vi har glidit i från varandra. Men tyvärr
så blir det på detta sättet om inte båda har samma
värderingar om vänskap.
Att tillexempel höra av sig nån annan gång än när
man mår dåligt, inte för att jag inte vill att mina vänner
inte ska höra av sej när nått är fel.
Men sammtidigt så finns det inget underbarare att
få ett telefonsamtal från en vän och Han faktiskt är glad.
Det liksom värmer i hela kroppen för att det är just
det man har kämpat för. För att Han ska må bra.
För att Han liksom ska Le igen och det ska
verkligen lysa i ansiktet på honom. Då hade jag varit
lycklig och jag hade kunnat leva på det i månader.
Men då kommer frågan!
Är det värt att hjälpa någon som inte vill ha hjälp?
Är det värt att försöka plocka fram ett leende när man
vet att det ändå inte är lycka i det?
Vet ni vad det värsta är?
Jag tror faktiskt det. jag tror att det är värt det.
För man tycker att Han är värd att ha det bra och
för att jag bryr mej så sjukt mycket om honom.
Men det sorliga är att till slut kommer man inte orka.
När man inte får gensvar!!
Om det är nått här i livet jag vet så är det att
äkta vänskap håller för alltid.
2 kommentarer:
Du kan inte rädda hela världen. Folk måste rädda sig själva.
För det spelar ingen roll vad du säger eller vad du gör, om inte personen vill bli räddad kommer du aldrig lyckas ändå.
Men självklart ska man alltid finnas där för sina vänner ändå, som stöd.
Håller med Emelie. Och förstår din känsla i att inte få någon respons i en relation, känslan av att man kämpar för att få relationen till något som varar och när man tillslut känner att det bara är en sida som kämpar för det.
Skicka en kommentar